fredagen den 31:e december 2010

Ring ut, ring in

Jaha, då återstår det bara några timmar av 2010. 9 timmar och en kvart närmare bestämt. Det har varit ett mycket trevligt år. Men kämpigt också periodvis. Men livet är ju så. Man kan inte dansa på rosor hela tiden. Men det mesta har faktiskt varit riktigt bra.
Vi gifte oss i år! På påskafton vigdes vi i självaste kungarummet på Arlanda VIP service. Fick åka Limo ut till planet som sedan tog oss till Rom. Båda barnen var också med. Det blev ett perfekt bröllop för oss. Så mysigt!

Sedan gifte sig kronprinsessan. Helt ointressant för vissa och superromantiskt för andra. Jag satt i alla fall framför TV´n och grät. Medan F trampade sig 30 mil runt Vättern. På rekordtid dessutom.

Vättern ja, den cyklade ju jag också. Helgen innan. Fast halva. Det räckte! I år blir det tjejvättern tillsammans med 15.

15 konfirmerade sig. Påmpa och ståt.

Vi köpte ny bil.

Mamma fyllde 70.

Jag startade min blogg!! Herrejösses, det höll jag ju på att glömma.

Och massor, massor med fler roliga saker. Jag har funderat ut ett nyårslöfte som ska ges tillsammans med min älskling. Så det är hemligt.

Gott slut och gott nytt och ha en underbar nyårsnatt!! Det ska vi ha!

onsdagen den 29:e december 2010

Soffläge

Hamnade i soffan på övervåningen och har liggandes agerat klädrådgivare åt 15. Gick sådär. Förra årets nyårsklänning duger liksom inte i år igen. Vadå, jag tänker i alla fall köra favorit i repris. Min fina nyårsklänning som jag köpte förra året har inte använts sedan dess. Så den får det bli. Känns ju inte så tjatigt med en klänning som används en gång per år.

I morgon ska det arbetas sista dagen på 2010. Halva dagen i alla fall. Sedan ska festlokalen dukas inför nyår. Trevlig lokal som ligger mycket centralt. Fyrverkerier på Strandvägen. God mat, mycket bubbel, dans och trevligt umgänge hela natten är planen.

Sedan sover vi över i "sommarstugan".

Men nu går mina ögon i kors. Nu blir det inget mer i kväll.

tisdagen den 28:e december 2010

Granskad

Ligger proppmätt och trött i sängen efter en mycket trevlig och god middag hos goda vänner på promenadavstånd. Det har planerats nyårsfirande och spånats på nästa års semestrar och utlandsresor. Vi konstaterar med sorg att varken pengar eller semestrar räcker till för allt som vi vill göra. Vi konstaterade också att det går alldeles utmärkt att umgås, äta god mat och dricka lite vin även om det är en helt vanlig vardag och det är arbete dagen därpå. Varför är vi så fastnaglade vid lördagsmiddagar? En sån här kväll förgyller ju verkligen vardagen.

En annan insikt som jag gjorde i kväll är att man (då menar jag man, alltså fler än jag) blir väldigt granskad som bloggare. Såklart, eftersom det är flera (förhoppningsvis) som läser och har åsikter. Åsikter och synpunkter kanske på vad du skriver, hur du skriver och hur du stavar.

Jag vet att jag använder "man" ganska ofta. Jag vet också att man inte ska skriva man, utan man ska skriva jag. Det vet jag. Jag jobbar i en bransch där språk och hur du skriver och formulerar dig är väldigt viktigt. Och jag är väldigt petig med stavning och att allt blir rätt. Men här i bloggen försöker jag att ibland inte tänka så himla noga på allt sånt. Just för att texten ska komma från hjärtat. Men det är svårt att släppa ändå och jag stör mig väldigt på eventuella stavfel. Men jag ska försöka dra ner på mina man.

Sen kröp det fram en liten synpunkt på att jag använt orden enda och ända felaktig någonstans. Men det kan jag nog inte hålla med om. Inte en enda. Ända fram. Så ska det vara.

Jag tycker ju att det är väldigt roligt att skriva. Att formulera och sätta ihop meningar så att de bildar ett flyt och blir trevligt att läsa. Jag har fått mycket positiv feedback på det. Och det är ju jättekul. Det stärker mig i min planer på att gå en skrivarkurs för att lära mig mer.

Det kanske blir en bok någon gång i framtiden. Och då, om någonsin, kommer jag att få stå ut med att bli granskad. Så det är lika bra att börja öva sig på att ta kritik.

måndagen den 27:e december 2010

Att arbeta

Det känns på något sätt som att man åker till jobbet fast det är helg. Det känns som att alla andra är lediga. Alla andra.
Men så är det ju inte. Det finns ju ett par tre stycken stackare till som jobbar i mellandagarna. Och sen är det ju faktiskt så att vi, vi stackare som jobbar nu, vi får vara lediga nästa vecka. Efter nyår. Då blir det till och med en hel veckas ledighet. En dryg vecka till och med.
Så det är ok att åka till jobbet. Fast det är helg.

Shoppade ett par mysbyxor idag. Jag älskar att krypa i ett par mysbyxor efter att ha gått i tajta jeans en hel dag. Men mina nuvarande mysbyxor ser så där halvsnygga ut tycker jag. Man kan ju se lite fräsch ut även om man lufsar runt i mjukisar. Så jag slog till på ett par på rean idag. Jaensblå typ, i velour. Trodde jag. Att de var blå alltså. När jag kom hem såg de plötsligt lila ut. Det går bara inte. Jag kan inte ha ett par lila velourbyxor. Då kan vi lika gärna starta kollektiv här hemma också när jag ändå är i gång liksom. Nä, de får bytas i morgon.

Ok, tre dagar till att arbeta. Det ska nog gå. I morgon kväll ska vi dessutom hem till vänner på middag. Det är alltid lika trevligt. Något att se fram emot!

söndagen den 26:e december 2010

Julbesök 2

Vi har ett fågelbo i granen. Det följde liksom med på köpet. Men det är ingen hemma där. Som tur är får man väl säga. De blev väl vräkta stackarna när granen skulle huggas. Tänk själv att ta en liten flygtur och sedan när man kommer hem så är hela huset borta. Kvar finns en liten stubbe liksom.

Hemma är däremot ca. 50 tusen andra småkryp som det sägs ska finnas i dessa träd som vi envisas med att släpa in till jul. Jag har dock inte sett ett enda. Ännu.

Märklig tradition egentligen.

lördagen den 25:e december 2010

Julbesök

Vilken tur att det sitter så många äpplen kvar i vårt äppelträd när vi får så här fint besök. De är två stycken, herr och fru kanske, som vi känner igen sen förra året. Nu när det finns snö att stå på så når de ju dessutom upp till alla godsakerna i trädet. De är så välkomna!

Och, nej, de äter inte upp våra tulpanknoppar på våren.

Mjuka klappar

Idag smakar julskinkan som allra bäst. Sillen likaså. Vi äter när vi är hungriga, vilar när vi är trötta, tittar på TV, läser en bok. Tar det bara lugnt.

Julafton blev mysig. God mat och trevligt sällskap. Årets klapptema blev morgonrockar, pyjamasar och tofflor. Som mina fina på bilden. Shepherds fårskinnstofflor i ballerina modell. Så söta och underbart sköna.

Ska nog fylla på knäckskålen nu.

fredagen den 24:e december 2010

När juldagsmorgon glimmar...

Fast det är inte juldag utan julafton förstås. Jag tassade upp först av alla nu på morgonen. Det är mörkt. -16 grader ute. Snön gnistrar alldeles kritvit och slät. Jag tänder granen. Går runt och tänder alla ljusstakar och stjärnor i fönstren. Tänder levande ljus på köksbordet. Det doftar gran, hyacint och apelsin med nejlikor i huset. Precis som det ska vara. Under granen ligger färglada paket.

Idag kommer min mamma och mina svärföräldrar hit och firar jul. Svärföräldrarna hade tur som till slut kom med ett tåg som faktiskt orkade ta sig ända till Stockholm från Skåne. Mamma reser från de södra förorterna och vi håller tummarna att vädret fortsätter så här stilla och vackert idag så att hon också kan komma fram.

Jag ska strax väcka barnen så att vi kan äta en mysig frukost tillsammans alla fyra. Det gör vi inte så ofta till vardags.

GOD JUL!

torsdagen den 23:e december 2010

Nu har vi jul här i vårt hus...

Arne tindrar.

Granen får inte växa mer nu.

Tomtar på rad.

Julen textad så att vi inte glömmer vilken högtid vi firar.

Och slutligen GODISBORDET.

onsdagen den 22:e december 2010

Dan före dan före dan

Nu är det så där tyst i huset igen. Till och med varmluftspumpen har tagit en paus. Välbehövlig sådan förmodligen, för idag är det kallt. När F var uppe med tuppen hade vi -22. Nu har det krupit upp till -17. Snöflingor dalar sakta ner utanför fönstret. Barnen sover. Jag sitter med alla mina små listor och anteckningar och recept inför julmatsinköpen. Julbordet är nu färdigplanerat. Tror jag. Trycker säkert in någon liten pastej i sista minuten för säkerhetsskull.
Nu ska jag se om jag hittar ett recept på saftsås. Annars köper jag färdig. Men ris a la maltan gör jag själv. På alla julbord jag varit på i år har ingen ris a la malta lyckats mäta sig med min egen. Faktiskt. Så det så.
Två klappar till ska slås in.
Sen ska jag njuta. Eller, det gör jag ju redan faktiskt. Njuter!

Natti

Mannen sover bredvid mig. Dottern sover några rum bort. Sonen med kompis sitter viskandes vid PS3 ute vid TV´n. Klockan är mycket. Men vi är lediga nu. Hela familjen. Ända till annandan. Sedan blir det några dagars jobb och ytterligare en veckas ledigt på det.
Känns fint.
Jag försöker trycka så tyst jag kan på tangenterna för att inte väcka.
I morgon ska altanen skottas, julmat inhandlas och granen tas in.
Känns fint.
Nu ska jag sova.

måndagen den 20:e december 2010

Jo, en sak till...

Jag älskar dem precis som de är såklart!!

Tonårskrig

Nu har det brutit ut krig. Båda barnen är tonåringar. Ganska tidiga tonår får man säga. Det har varit hyfsat friktionsfritt hittills. 13 har förvisso haft en tuff period de senaste månaderna, men uthärdligt.
Men nu eskalerar det lavinartat. De är i luven på varandra hela tiden. Retas, skriker, kallar varandra dum, ful, störd, knäpp, retarded osv. Det smälls i dörrar. Gå ut! är en vanlig fras. Stick! en annan. Gå och dö! är också en variant.

I kväll satt 15 på golvet i klädkammaren och hade panik för skolavslutning i morgon. Hon hade inget att ta på sig. Nä, stackars! var min reaktion. Fel kommentar. Helvetet bröt ut.

13 har alla sina kläder på golvet, i sängen, på stolen, på bordet. Överallt utom i garderoben. Jo, i tvättkorgen också. Man skulle tro att garderoben då är tom. Nja, problemet är att om man bara trycker in grejerna utan att vika eller hänga upp så blir den liksom full direkt.

På helgmornarna, eller - ok vid lunchtid, när jag ibland går in för att väcka de små liven så får man nästan skära sig in genom en unken instängd sovvarm luft. Varma, svettiga små gosungar...

Men idag hade de tillsammans städat undan allt i köket, satt på diskmaskinen och torkad bänken när jag kom hem. De kan om de vill.

Allt är precis som det ska vara.

söndagen den 19:e december 2010

Vinter vs Värme

Ok, jag kanske får ge mig. Kanske får låta mig svepas med och känna efter på riktigt. Jag intalar mig ju med en dåres invishet att jag älskar vintern. Och att julen är, snudd på, årets höjdpunkt. Jag tycker ju faktiskt det.
Men.
Så läser jag Christina Stiellis blogg. Hon befinner sig just nu i Thailand. Nyanländ, för att fira jul med sina två döttrar. När hon slår upp dörrarna till balkongen den första morgonen slår den 27 gradiga värmen mot henne och hon blickar ut över djungeln. Sätter sig med en kopp kaffe och njuter.

Det finns inget som kan slå det. Jag älskar värmen. Älskar att den får min kropp att totalt slappna av. Ett lugn infinner sig. Att sitta på en morgonjummen balkong med en kopp kaffe och veta att inga tider finns att passa, att vattnet är varmt och att det räcker med en bikini på kroppen.

Helt plötsligt kände jag att jag längtar så otroligt efter den känslan. Att känna solens strålar som värmer upp huden. Lugnet, stillheten, enkelheten.

Kanske.

Kanske att jag vågar lämna Sverige och vinter för ett varmare klimat nästa jul.


lördagen den 18:e december 2010

BF

Jag lever inte tillsammans med mina barns far längre. Har inte gjort på flera år. Det är inget konstigt med det. Eller så är det just det, konstigt. Fast i dagens samhälle så är det verkligen inte udda, onormalt eller konstigt. Familjen tar sig flera olika uttryck nuförtiden. Allt är ok, normalt. I mitt fall har jag haft förmånen, jag vill verkligen kalla det förmånen, att få ha båda mina barn boende hos mig väldigt mycket. Åtminstone senaste åren. Från början bodde de varannan vecka hos mig och pappa. Det fungerade väldigt bra. Men kändes såklart fel på något sätt. Som att missa hälften av sina barns liv. Olyckliga omständigheter gjorde sedan att de inte kunde bo hos pappa längre. Inte bra det heller. Men en stabil tillvaro var viktigare.

Nu ser det ut som att allt löser sig igen. Pappa finns där och kan ta emot de igen. Båda behöver sin far men 13 gör det mer än 15 just nu. Så han återgår nog till varannan vecka igen. Efter helgerna.

Ikväll är 13 hos sin far och 15 på tjejkväll hos en kompis. F och jag är ensamma hemma. Hela natten
Hallå...?
Det är tyst i huset. Middag för två.

Jag älskar mina barn mer än något annat på jorden. Men detta vakuum som vi upplever idag är så nyttigt och skönt. Faktiskt. Precis som vilka andra föräldrar som helst så behöver vi en liten paus. Bara en kväll. Och en natt. Och en morgon.

Och, inte att förglömma, de behöver en paus från oss.

En "win win situation", eller vad säger man?

fredagen den 17:e december 2010

Husdjur

Hm, om jag ska vara riktigt ärlig så var det faktiskt ingen som trodde att det var en bebis jag skulle presentera. Det var bara jag som trodde att man kanske skulle tro det. Eller jag kanske hoppades. Att någon skulle tro det alltså. Vadårå, SÅ gammal är jag ju inte.

Sen har jag blivit avrådd å det bestämdaste av min allra bästa väninna lång borta "over there" att skaffa husdjur. Barnen är snart så stora att de aldrig är hemma längre och vi blir bundna och kan inte resa hur vi vill. Så sant. Men är det någon som vet vad det innebär att ha husdjur så är det jag. Vi har haft ALLT. Utom hund. Under en period hade vi marsvin, dvärghamster, guldfiskar och katt. Samtidigt. Men vi reste inte mycket då, det ska erkännas.

Alltså, jag, 13 och 15 är jättesugna på en liten kisse. F tycker också om katter men är lite mer sval inför själva genomförandet att faktiskt skaffa en. Av just den anledningen att man blir lite bunden.

Men en liten kisse. Det blir ju vår bebis liksom. Barnen blir stora nu. Och jag får ingen mer bebis. Det vill jag inte ha heller i och för sig. Men en liten kisse. En orange. Typ lite tiger. Som strosar omkring, sover i soffan, ligger på din mage och spinner, buffar dig med nosen, väcker dig med mjuka tassar på kinden (bajsar så det luktar pyton, river ner blomkrukor, hårar och kommer in med leriga tassar kan vi ju prata tystare om).

Vi har INTE fattat något som helst beslut i frågan ännu.

En liten kisse...

onsdagen den 15:e december 2010

Okej...

Insåg att mitt förra inlägg kanske drog igång en massa fantasier. Det är inte, jag upprepar inte, en bebis. Kära nån vi har passerat bäst före datum för, om inte länge sedan så åtminstone hyfsat nyligen. Passerat har det i alla fall. Åtminstone jag, männen har ju som bekant lite längre tid på sig. Men, alltså, ingen bebis. Och inget husdjur heller (men där finns önskningar). Ännu.

Så vad kan det då vara tro?

Mm, vi får väl se.

tisdagen den 14:e december 2010

Kära nån!

Vad dagarna går! Redan onsdag i morgon. Det känns som att jag ligger en vecka efter i tankarna hela tiden. Den 15 december ska vara nästa vecka. Men. Så är det inte. Nästa vecka är det liksom julafton. Och jag är inte klar med klapparna. Långt ifrån.
Men ikväll blev julkorten klara i alla fall och kommer att postas i morgon. I pappersform. Med frimärken. Det är en tradition som jag inte släpper.
Ja, thats it. Blir inga långa inlägg här. Men på jullovet, då ska jag skriva massor. Jag tror att jag kanske ska presentera ytterligare en familjemedlem då. En som lever en ganska anonym tillvaro.
Kanske. Vi får se.

lördagen den 11:e december 2010

Lördag kväll

Litet glas vin. Lite TV. Soffläge.
Lite tom på inspiration. Vill skriva något klokt och trevligt här men nä, det finns ingen sånt i skallen just nu.
Tomt.
Eller fullt kanske. Så fullt att jag inte kan sortera ut något att skriva om.
Nä, känns bättre med tomt. Just nu i alla fall. På måndag får det inte vara tomt.
Men nu är det lördag kväll och då får det vara helt tomt.
Rätt skönt faktiskt.

torsdagen den 9:e december 2010

Det är mycket nu

Har kommit hem sent eller vänt i dörren och flängt iväg på diverse åtaganden hela veckan. Och det fortsätter. I morgon kväll är det julfest på jobbet. På lördag är det lite jympande sedan glöggtillställning med kollegor till F. Och på söndag är det först glöggtillställning hos svåger med familj och sedan direkt vidare till 13´s dansshow (!!).

Men det är ju roliga saker. Och då orkar man. Fick först lite panik när jag insåg att hela helgen bokades upp. Men sedan tänkte jag att det är ju det här man ska göra i december i väntan på julen. Umgås med vänner och göra trevliga saker. Det är ju det som man annars gnäller över att man inte gör och aldrig hinner. Dra ner på måstena och umgås istället. Mycket roligare.

Har hunnit med några julklappar. Gjort knäck och kola (fast kolan gjorde 15). Hängt upp det nybakade och dekorerade pepparkakshjärtat. Köpt en ny lång ljusslinga som ska hängas upp i tujan utanför entrén i helgen. Den gamla var trasig. Trasiga elprylar ska man inte använda. Den hamnade i röda boxen.

Jaha, lite sömn på det här då så att kroppen orkar med den här helgen.

tisdagen den 7:e december 2010

Mysiga möten

Har precis spenderat kvällen med julbord nr 2 för säsongen. Och det är bara den 6 december.

Kvällens julbord var säsongens höjdare alla kategorier. Underbara Gällöfsta Herrgård bjöd på en dröm för julälskare. Den fina gamla byggnaden i full vinterskrud och julpyntad. Underbar mat smakfullt upplagd. Lagom stora smakportioner av allting.

Men som vanligt är inte maten viktigast. Även om den förvisso är viktig. Och den var verkligen toppen. Men sällskapet vinner förstås. Vi var fyra tjejer (det får man väl fortfarande säga?) som pratade oss genom ett antal timmar. Så trevligt! Två av de kände jag inte riktigt från början, mest flyktigt till namnen. Men det är verkligen så underbart att få träffa och lära känna nya människor. Och gärna i lite mindre sammanhang. Inte en stor middag med massor med nya ansikten utan lite mera intimt. Mycket prat om livet och karriärer och barn och funderingar och stort och smått.

Det är så härligt och nyttigt. Jag tror att det förlänger livet med flera år.

Mer sånt!

Tack för i kväll tjejer! Och framförallt L, som ordnat allt.

söndagen den 5:e december 2010

2:a advent


Väggen till trots blev det andra advent i år också. Det blev också pepparkakor och det blev glasyr. Mycket tack vare 15 som snart får ta över det ansvarsfulla jobbet med att garnera även stora pepparkakshjärtan. En tradition som funnits länge. Ett behålls hemma och några ges bort.
Min ork och tålamod räckte inte riktigt hela vägen idag. Jag är nu förbjuden att göra kola. Den tar 15 hand om.
Ok, jag ger mig.

Väggen

Den finns där. Den berömda väggen som man kan springa med näsan rakt in i om man inte passar sig. Jag tror att jag kände av den igår. Den var inte jättetjock den här gången. Kanske mer som ett skynke eller en sån där skärm eller rumsavdelare. Den stoppar dig lite med det går att komma runt.

Det har kommit smygandes under veckan med överdriven trötthet, illamående som kommit och gått. I fredags stannade jag hemma. Sov 4 timmar mitt på dagen. I går morse vaknade jag med illamående igen och sippade långsamt i mig te och rostad smörgås som fick magen att värmas och långsamt vakna till liv. Kändes bättre. Tog en promenad som slet i kroppen trots långsamt tempo. Bakade peppisar med 15 och fick ta en paus och lägga mig mitt under baket. Då började jag känna att det här känns inte bra. Det fanns ingen kraft i kroppen. Ingen alls.

Resten av dagen låg jag med ömhet i kroppen och susande huvud. Så fort jag rörde på mig så skrek kroppen: Lägg dig ner människa! Det kändes som när man har hög feber, men feber hade jag inte. Obehagligt.

Har jag för högt tempo tro? Jag tycker egentligen inte det. Känner mig inte jättestressad. Men jag fick tvinga mig i fredags att inte "passa på" att göra en massa saker när jag ändå var hemma. Hjärnan gick i gång direkt och planerade dagen så att den inte skulle bli helt meningslös. Som tur var skärpte jag till mig och gick och lade mig. Sov som sagt 4 timmar! Och igår fanns inte ens tanken på att göra annat än ligga. För det gick inte. Kroppen lydde inte.

Kroppen är smartare än hjärnan. När allt blir för mycket tar den över kontrollen och bromsar dig.

Idag känns det mycket bättre. Men jag avbokade ett tvåtimmars spinningpass. F och 15 fick åka själva. Jag vet ju fortfarande inte om det var ett litet virus som försökte hälsa på eller om det faktiskt var en vägg som var på väg upp.

Har jag lärt mig något då? Kanske.

lördagen den 4:e december 2010

Ljuvliga vintermorgon

Snö! Massor med snö. Tog en långsam promenad i dag. Långsam för jag är trött. Lite ont i knän och rygg. Stel liksom. Rundan var densamma som jag tog i augusti och skrev i inlägget Ljuvliga sensommarkväl. Samma runda som jag tagit ett antal gången sedan dess. Men just idag kom jag att tänka på den promenaden i augustikvällen. Tänk vad landskapet förändras. Och med det känslorna och intrycken man får på sin promenad. Nu var det kallt och friskt. Lite lätt pudrig snö som sakta dalar. Vitt överallt. En och annan som skottar uppfarten. Adventstjärnor i fönstren. Det är snart jul.
Här hemma ljuder julmusiken ur högtalarna och vi ska baka pepparkakor. Lite kola ska nog kokas också.
F tror att det fortfarande är augusti för han ska ut på mountainbiken. Iklädd så mycket kläder som bara går. Och utrustad med kamera. Hans två favoritsysselsättningar, cykla och fota. Han är dessutom väldigt duktig på båda. Oavsett årstid. Han är inte vinterälskare på samma sätt som jag och jag tror att det var därför vintercykeln införskaffades. Vintern ska inte få hindra hans favoritsysselsättning. Helt rätt tänkt tycker jag. Heja F, cykla försiktigt!

fredagen den 3:e december 2010

Ny Layout

Nu syns jag i storbild. Liggandes i solen på Naxos. Ett läge som jag trivs att vara i. Med näsan mot solen. Men, som jag nämnt förut, vintern med snö är härlig den också. Fast då kan man inte ligga med näsan mot solen.
Lite statistik och bloggar jag läser ibland har jag också lagt till här på sidan.
Ska fila lite på en ny beskrivning av mig själv också.
Innan jag gör något mer just nu måste jag till slut kapitulera och ta en huvudvärkstablett. Jag har en obehagligt brännande huvudvärk som inte ger sig. "Fantomsmärtor" som min roliga pappa brukar säga.

onsdagen den 1:e december 2010

Påverkad

Det är inte bara barn som kan få mardrömmar och vanföreställningar om livet av att titta på för mycket hemskheter på TV och film. Även vuxna. Även jag.

Jag tittar ibland på Efterlyst. Barn och ungdomar blir bortförda, nerslagna, bara försvinner helt plötsligt. På väg hem, och så, borta. Jag läser tidningar om tragiska saker som händer helt vanliga människor. Det händer olyckor. Det har har hänt ett antal olyckor med både barn och vuxna inblandade i mitt närområde. Människor som inte levt färdigt dör, eller skadas eller försvinner. Det här har jag skrivit om förut.

Helt plötsligt har jag börjat märka att allt detta påverkar mig i min vardag. Jag blir orolig. För barnen främst. Mina två barn, 13 och 15 har alltid varit väldigt duktiga på att höra av sig. Var de än är, vad de än gör. Det är inget jag har tvingat dem till. De bara gör det ändå.
"Hej, jag är hemma nu. Hej, jag går nu. Hej, jag åker till stan med kompis. Hej, jag går ut. Hej, får jag ta en kaka? Hej, när kommer du hem? Hej, kan jag gå hem till..?"
Hela tiden. Nästan till överdrift ibland, men gärna det. Följden blir att när jag inte får tag på dem och de, av någon anledning, inte hört av sig till mig så blir jag lite fundersam. Idag tex. var ju 15 och jag på stan på eftermiddagen och myste runt. 13 slutade skolan 14.50. Han gör oftast inget direkt efter skolan utan tar sig bara hem. Jag ringde honom runt 16. Mobilen är då avstängd. Förmodligen slut på batteri tänkte jag. Ingen svarar hemma. Nåja, ibland tar det tid att ta sig hem. Jag fortsätter att ringa lite då och då utan svar. Han har kanske hittat på något med en kompis i alla fall. Men han ringer alltid då. Jag ringer till en kompis. Där är han inte. När klockan är 18.00 och 15 och jag är på väg hem har jag fortfarande inte fått någon kontakt med honom. Nu börjar jag fantisera. Om det hänt en olycka borde väl någon ha kontaktat mig vid det här laget, eller hur? Mitt nummer finns ju i hans mobil. Som i och för sig verkar död. Skit. Han kanske är ute med sin skate som han tagit bort hjulen på för att kunna åka på snön. Ja, kanske. Men i tre timmar?? Jag börjar må lite illa. Känner mig fånig. Herregud, klockan är inte mycket. Det är klart att det finns en helt normal förklaring.

När klockan är 18.05 och bussen från stan precis börjat rulla så ringer min mobil och det står "okänd" på displayen. Min första tanke är att det är 13 som ringer från någon annans telefon och inte att det skulle vara någon som kanske säger: Hej, är det du som är mamma. Det har hänt något. Men det var 13 som ringde. Från grannen. Han hade inte hittat sina nycklar i morse och till slut blivit tvungen att springa till bussen utan dem. Så när han kom hem vid 16 så fick han vara ute ett bra tag. Telefonen hade fått köldskada eller nåt för den funkade inte (nä, tack jag märkte det). Till slut hade grannen bett honom komma in och värma sig. Och ringa.

Helt plötsligt blev hemresan så mycket trevligare. Min lilla gubbe. Han var så kall. Fick ta ett bad.
Ska det vara så här? De har ju bara precis börjat röra sig fritt. Det är ju många år kvar och vi pratar förmodligen inte 18.00 då utan kanske 06.00. Ingen har kommit hem från gårkvällen. Panik.
Jag ska sluta titta på Efterlyst.

Bröllopspresent igen


Dessa mumsiga temuggar från Höganäs blev det idag. Bröllopspresentkortet på NK blev förbrukat (lite finns kvar så det kan bli några till faktiskt).
Ska nog inviga en i kväll.
Tror att de funkar för kaffe också. Särskilt på morgonen. Då behöver jag en stor balja svart kaffe.